@emiliahahlin

emilia

Ask @emiliahahlin

Sort by:

LatestTop

Previous

Related users

Tror du verkligen att hunden är människans bästa vän?

Har växt upp med både hundar och katter, men har en gnutta större kärlek för katter. Så nja
Liked by: Hilda ;)

Hur hjälper du dina vänner när de känner sig deppiga?

Oj, jag är egentligen jättedålig på sånt. Men jag försöker visa att jag finns där för dom. Jag är sjukt dålig på att visa empati i verkligheten, det kan jag erkänna. Jag har jättesvårt att få fram det jag vill säga till dom. Jag brukar bara berätta hur värdefull dom är och att jag älskar dom.

Har du varit otrogen?

Aldrig, och kommer aldrig att vara. Det är en sak om man inte är älskad eller blir bra behandlad i ett förhållande, men har man ingen "orsak" till att vara otrogen är man bara dum i huvudet. Egentligen finns det väl ingen ursäkt till att vara otrogen då man bör gå ur ett förhållande om man inte trivs i det, men ibland är det inte så jäkla lätt då rädslan alltid finns att bli ännu sämre behandlad (slagen, våldtagen osv). Men ett kort svar, nej, jag har inte varit otrogen.

Ifall jag skriver till dig..visst kan jag lita på dig och att ingen annan får reda på det..?

Ja, självklart! Jag vet själv hur jobbigt det är

Vart kan jag skriva till dej?

Antingen på Facebook, Emilia Hahlin. Eller så på sms, 0730867678. Du kan också lägga till mig på snapchat, hahlinemilia :)

Jag har berättat för min bästis men hon typ..ignorerar och bryr sig inte..tack för hjälpen btw❤️är bara rädd att nån får veta som går och säger till alla..vissa saker om en får reda på det säger den till nån annan och sen vet alla om..sånt jag är rädd för..

Det förstår jag helt och hållet. Berättade inte heller för någon i början av precis samma anledning. Men skriv gärna till mig om du vill. Du behöver inte skriva nu direkt, eller idag. Inte imorgon, nästa vecka eller månad. Skriv då du känner dig redo helt enkelt. Jag vill jättegärna hjälpa dig. ❤️

-

emilia
?? någon gång under den perioden började jag även gå hos BUP i Lycksele. Jag har alltid varit emot professionell hjälp, för jag har alltid ansett att jag klarar mig själv. Men det gör man inte. Jag slutade hos BUP för över ett år sedan. Vi arbetade bort min ständiga ångest och mina ständiga självmordstankar. BUP har nog varit till den största hjälpen för mig, så jag rekommenderar verkligen dom också!

Har du tips för att "komma upp" ur skiten eller vad man ska säga..?

Det jag började med var att skriva ner mina tankar i en slags dagbok. Jag tog ut ilskan, ångesten och sorgen i den istället, i ord. Jag slutade alltid bladet med att skriva 3 positiva grejer som hänt under dagen, och 3 negativa grejer. Förr skadade jag mig flera gånger per dag. Efter att jag började skriva så minskade det stort, och jag skadade mig "bara" nån gång i veckan. Jag började prata med skolsköterskan här i Dorotea, och det fick mig att må tusen gånger bättre. Jag vet att det är många som ogillar henne stort, men hon var till väldigt stor hjälp för mig. Jag gick även nån gång i månaden till en läkare på sjukan, och det var också till stor hjälp. De hjälpte mig att sluta skada mig själv, och istället använda andra metoder. Läkarn förklarade för mig hur jag även skulle hantera min panikångest, och idag är jag nästan helt fri från den. Mitt tips är att skriva ner tankar, och att ta kontakt med någon. Det behöver inte vara en professionell från början, utan någon du verkligen litar på. En vän, en släkting, din förälder. Det kan vara jättejobbigt att berätta för någon, speciellt för sina föräldrar. Men jag lovar dig, det är en så himla stor lättnad. Mamma stöttade mig hela tiden. Det är klart att dom kanske blir arg, men den argheten är egentligen emot sig själv. Att de inte sett något, att de inte fattat. De känner sig misslyckade som förälder. Berättar du så kommer dom stötta dig till hundra procent, det lovar jag. Sedan hade jag stor hjälp av Jesper också. Då jag började gå till läkarn började vi diskutera antidepressiva mediciner efter några veckor, och det har jag ätit nu i 2,3 år. Det har också varit till en stor hjälp på traven för mig. Annars är väl mina andra tips att göra saker du tycker om, umgås med folk som får dig på bra humör och som är bra för dig. Var alltid runt folk, så ofta det går. Det minimerar risken för dig att skada dig. Jag hoppas att du som skriver, och alla andra som skadar sig, tar er ur detta helvetet så fort ni bara kan. Det är en stor frihet att inte ständigt ha tankarna på att dra rakbladet över huden. Jag har varit skadefri i några år nu, och det är skönaste känslan någonsin. Du får gärna skriva till mig privat också om du vill, antingen på Facebook eller sms. Lycka till! ?

View more

Vad tycker du om att 11 åringar skär sig själv?

Jadu, vad ska jag säga? Onödigt. Varit i den sitsen själv, ångrar att jag inte tog hjälp från första början istället för att skada mig. Ångrar inte mina ärr, men ångrar att jag skadade mig, om ni förstår skillnaden.

Next

Language: English