Nej men asså jag har inte massa lik hemma bara sådär, var god och återkom!
vad har du gjort idag?
Asså idag såg jag en kille (antagligen med downs syndrom) ni kanske inte kommer tro mig men blir så jävla glad när jag ser dem. Att nästan alla alltid haft ett leende när man gått förbi och blivit ännu gladare när man bara säger hej! Att dem kan se så glada ut även att dem få kämpa dubbelt så mkt som oss för att lyckas! Att dem inte ska behöva sitta ensamma och själva bara för dem fick leva med downs syndrom. Att dem inte ska få hitta vänner och deras livs kärlek, att dem inte ska få chansen att leva ett rättvist liv, att dem inte kan få ha folk som bryr sig om dem. Men som tur väl har detta blivit bättre. Jag är seriöst fick hålla mig idag för att inte börja gråta när jag såg denna killen idag, att han fick vara lycklig och hade med sig folk som brydde sig om han. Hade rent ut sagt lust att bara gå fram till han och säga något. Nu sitter jag här och klagar över att jag få kämpa för att inte fö alldeles för många stavfel, men tänk på dem hur mkt dem får kämpa.